emelie

Allt med att Jakob har åkt till Canada nu och ska stanna där i 9 månader känns som på låtsas. Det känns som att det inte är verklighet. Trodde aldrig att jag skulle träffa en sån perfekt kille som sen skulle åka iväg 9 månader.
Varför skulle det hända mig ?
Jag försöker och se glad ut och svara att jag mår bra när alla undrar hur det känns. 
Men jag mår inte bra. Får ofta hålla gråten inne och det hugger i hjärtat varje gång jag hör någon säga Jakob.

Vart jag än är så tänker jag på honom, kan inte få bort bilden i huvudet när vi säger hejdå. Ibland önskar jag att jag hade kramat om honom lite längre och gett honom 5 pussar till.
Jag saknar att få sms om att jag ska komma till honom eller att han precis gått på bussen och är påväg till mig. Saknar att sitta med hela gänget och så kommer han glatt och hälsar på alla, saknar och se hur mycket smör han tar på mackan varje gång, saknar att somna liggandes på hans bröst och jag saknar att få ha honom framför mig och krama om honom.
♥

Ibörjan när vi träffades så spelade han upp den här låten för mig och sa att låten beskrev hans känslor för mig.